tisdag 10 maj 2011

så otäck kanske hon inte blev...



Idag har en liten fågelskrämma flyttat in i jordgubbslandet. Jag hade tanken på henne redan förra sommaren, men blev inte nöjd med resultatet då. Kanske syns det att jag har blivit inspirerad av Tove Janssons "Det osynliga barnet", sagan om flickan som hade så dåligt självförtroende att hon blev osynlig, men som av mumintrollens kärlek sakta blev synlig igen.


Jag har gjort henne av tyg, band och armeringsstål. Armeringsstålet hittade jag billigt på byggvaruhuset här i byn, och där klippte de även till det i de längder jag ville ha. Jag lackade stålet först för att flickans klänning och rosett inte ska bli rostiga. Banden på klänningen och rosetten blåser lätt i vinden, men kanske måste jag sätta dit fler band som fladdrar om fåglarna ska skrämmas. Jag har även tänkt knyta någon bjällra runt halsen som plingar lätt, eller en liten prisma som blänker i solen.

                          

Kanske är hon inte tillräckligt skrämmande för att få kallas fågelskrämma, men hon kommer få stanna kvar hos oss. Jag måste komma på fler platser i trädgården där en liten fågelskrämma skulle kunna behövas, för jag längtar redan efter att få göra fler!

Ullis

13 kommentarer:

  1. Ullis, den är helt bedårande! Åh, jag bara älskar den! Stor kram!!

    SvaraRadera
  2. Tack för din fina kommentar inne hos mig!

    Om jag hade en trädgård hade jag apat efter dig och gjort en "Osynliga-barnet-skrämma" direkt - Vilken idé! Både sött och lite skrämmande tycker jag. Frågan är väl om fåglarna tycker detsamma ;) //Petronella

    SvaraRadera
  3. Får man säga att en fågelskrämma är otroligt söt????
    Hoppas den skrämmer fåglarna, för den är verkligen härligt dekorativ i trädgården,
    Hoppas du haft en underbar dag.
    Kram Malin

    SvaraRadera
  4. Du, så fort jag såg bilden visste jag vem det skulle föreställa! Så fantastiskt fin! "Det osynliga barnet" är verkligen en av mina favoritnoveller. Det där är verkligen en idé att lägga på minnet.
    Må så gott!
    /Anna-Karin

    SvaraRadera
  5. Vilken söt liten skrämma:) Vem har sagt att de måste vara fula och skräniga? bara de tjänar sitt syfte förstås....en idé värt att sätta på minnet:)

    SvaraRadera
  6. Den där iden borde du sälja. Skulle köpa en på studs. Så mysigt att få springa ihop med osynliga barnet när salladen ska plockas in till bordet.
    Kram T

    SvaraRadera
  7. Det var nog den sötaste fågelskrämman jag nånsin sett! Återstår att se om hon lyckas skrämma pippisarna. :-)

    SvaraRadera
  8. Jag håller med Popetotora - det är den sötaste fågelskrämma jag sett :)

    Jag önskar dig en fin onsdag!
    Kram Sofia

    SvaraRadera
  9. Hejsan!
    Så söt hon blev, hoppas att den funkar för såna fina fågelskrämmor skulle man ju kunna ha överallt.
    Grattis till tidningsvinsten, ser ut att vara en fin tidning.
    Ha en bra dag, kram Rebecca.

    SvaraRadera
  10. Det var den sötaste fågelskrämma jag någonsin har sett!! Helt otrolig! Vilken underbar idé att ta det osynliga barnet, jag kände igen henne direkt! Jag är helt fascinerad. Tyvärr kan jag inte tänka mig att en enda fågel blir avskräckt, skulle jag vara en fågel, skulle jag vilja vara så nära henne som möjligt♥ Kram
    PS: Vad glad jag är att jag kan lämna kommetarer igen,d et var ju här jag ville skriva.

    SvaraRadera
  11. Men du vilken bra idé! Får lov att fixa någon egen till mitt köksland :).

    Kram Marie-Lousie

    SvaraRadera
  12. Helt underbar! Och vad fint med en liten fågelskrämma - men tror du det fungerar mot jordgubbstjuvarna?

    SvaraRadera
  13. Hej Ullis!

    Det är helt klart den sötaste fågelskrämma som jag någonsin har sett! Så fin! Du är så fiffig och inspirerar Ullis! :)


    Har du problem med att fåglar äter jordgubbarna har jag ett tips som jag testade förra sommaren och som fungerade alldeles utmärkt. Jag målade ett gäng med valnötter med röd färg och lade ut i jordgubbslandet innan de riktiga bären var mogna. Fåglarna trodde att valnötterna var jordgubbar och försökte äta dem. Då de upptäckte att de inte var goda lät de bli de riktiga bären sedan då de mognade. :)

    Armeringsjärn är en stor favorit här hemma också. Jag använder det som stöd för mina tomatplantor och i kombination med armeringsmattor som klätterstöd för mina ärtor och bönor. :)

    Kram på dig

    SvaraRadera