Idag har en liten fågelskrämma flyttat in i jordgubbslandet. Jag hade tanken på henne redan förra sommaren, men blev inte nöjd med resultatet då. Kanske syns det att jag har blivit inspirerad av Tove Janssons "Det osynliga barnet", sagan om flickan som hade så dåligt självförtroende att hon blev osynlig, men som av mumintrollens kärlek sakta blev synlig igen.
Jag har gjort henne av tyg, band och armeringsstål. Armeringsstålet hittade jag billigt på byggvaruhuset här i byn, och där klippte de även till det i de längder jag ville ha. Jag lackade stålet först för att flickans klänning och rosett inte ska bli rostiga. Banden på klänningen och rosetten blåser lätt i vinden, men kanske måste jag sätta dit fler band som fladdrar om fåglarna ska skrämmas. Jag har även tänkt knyta någon bjällra runt halsen som plingar lätt, eller en liten prisma som blänker i solen.
Kanske är hon inte tillräckligt skrämmande för att få kallas fågelskrämma, men hon kommer få stanna kvar hos oss. Jag måste komma på fler platser i trädgården där en liten fågelskrämma skulle kunna behövas, för jag längtar redan efter att få göra fler!
Ullis